Grubblar nu igen..
Varför ska livet vara så svårt för? Det ska alltid jävlas på något sätt? Varför? Är det meningen att man ska bli klokare av alla svårigheter, eller ska man bara bli härdad??
Jag tror snarare på det senaste, man ska bli härdad, fast bara det i sig är en svårighet. Men man kan ju, som jag är bra på, hålla känslorna instängda eller avstängda. Men då kan man oxå gå miste om saker, jag vet det, det hände mig senast IDAG.
Jag bara velar runt här i livet, jag har såå mycket jag vill göra, men bara hälften blir gjort. Eller så gör jag på fel sätt.
Nu efter min vistelse i skåne så VET jag till 100 % vad jag vill, hur, var jag vill bo/arbeta.
Och tack vara ÅKE så har jag iaf fått smaka på det livet om så bara över en helg, men det räckte för att jag ska börja älska det.
Jag tror snarare på det senaste, man ska bli härdad, fast bara det i sig är en svårighet. Men man kan ju, som jag är bra på, hålla känslorna instängda eller avstängda. Men då kan man oxå gå miste om saker, jag vet det, det hände mig senast IDAG.
Jag bara velar runt här i livet, jag har såå mycket jag vill göra, men bara hälften blir gjort. Eller så gör jag på fel sätt.
Nu efter min vistelse i skåne så VET jag till 100 % vad jag vill, hur, var jag vill bo/arbeta.
Och tack vara ÅKE så har jag iaf fått smaka på det livet om så bara över en helg, men det räckte för att jag ska börja älska det.
Kommentarer
Trackback
