ända in i märgen

Va e re för dag? Allt känns så lågt, stilla å konstigt, dagsrna kommer å går in i varandra och passerar obemärkt, på nå konstigt vis.
Motivationen till att göra något alls är liten.
Ja kommer på mig själv att ja bars sitter ner å tänker. Tänker på livet, på stefan å d som hänt.
Känner mig så sorgsen ända in i märgen.

Ja måste rycka upp mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0