Många vänder i diket blir det....
Mamma och jag skulle ut och träna hundarna idag igen,, men jag kom ca 1 meter innan ja for i diket, skrikandes som en stucken gris! Vet inte vad som hände men d e lite kritiskt just i starten för Arraz är så het och på då.
Jag vred om knät som satan, och det gjorde nå jävulskt ont!!
Nu har jag lyckats göra illa mig 3 gånger på raken och då varje gång i starten.
Måste träna på starten...
Snart är man väll invalid om det fortsätter så här!
Att köra hund är ju farligare än att rida in en häst!!! Sammanlagt har nog Arraz och jag kört i diket, gjort illa mig ,att det hänt någon olycka ett antal gånger!!!!
Farligt att köra hundspann, men förbaskat kul!! Önskar mig dock en trehjulig cyckel till sommarväglag så det blir lite mer stabilt,, och bra bromsar på släden under vintern....
Kul är det iaf! Så här började min resa i hundspannsvärlden:
Faktiskt var det faktiskt så...att redan min första åktur med vårat hundspann åkte vi i diket,, fast då var det Peter mammas sambo som körde och jag satt på släden..... det var en upplevelse...hahaha! Det var så djupt i detta dike och sååå mycket snö att man liksom inte bottnade kändes det som, men med 7 hundars styrka kom vi upp igen ur diket och kunde fortsätta vår färd mellan bergstopparna.
En heldags tur med hundspann var presenten vi gav till min mamma år 2010. Vi blev 5 personer som åkte iväg med natttåget upp till Åre. Jag, mamma, Peter, Moster Eva och Lina.
Väl där gick vi igenom hur man skulle köra dessa hundar, vad man bör tänka på och vad man skulle använda för kommandon, sen blev vi ihopparade 2 och 2 och fick en släde och 1 flock hundar per par. Jag och Peter körde ihop, Lina och Eva körde ihop och Mamma och instruktören körde ihop.
Det var en underbarkänsla när vi satte fart genom fjällen, vid lunchtid stannade vi och gjorde mat över öppen eld och hundarna fick vila.
Samtidigt som solen började gå ner kom vi tillbaka hem igen, glada och trötta efter en heldag ute på fjällen, då vid den tidpunkten hade jag redan bestämt mig för att köpa en slädhund.
Och på sommaren därpå hittade jag min nya hund och livskamrat Arraz från Ockelbo.
Lilla Barrhanne kom till Jack och mig i början av juli sen fortsatte resan som slädhundsförare ;D
Nu är Arraz 2 år och stark som en liten oxe och jäkligt duktig på att dra slädar, cycklar och sin matte :)
Jag vred om knät som satan, och det gjorde nå jävulskt ont!!
Nu har jag lyckats göra illa mig 3 gånger på raken och då varje gång i starten.
Måste träna på starten...
Snart är man väll invalid om det fortsätter så här!
Att köra hund är ju farligare än att rida in en häst!!! Sammanlagt har nog Arraz och jag kört i diket, gjort illa mig ,att det hänt någon olycka ett antal gånger!!!!
Farligt att köra hundspann, men förbaskat kul!! Önskar mig dock en trehjulig cyckel till sommarväglag så det blir lite mer stabilt,, och bra bromsar på släden under vintern....
Kul är det iaf! Så här började min resa i hundspannsvärlden:
Faktiskt var det faktiskt så...att redan min första åktur med vårat hundspann åkte vi i diket,, fast då var det Peter mammas sambo som körde och jag satt på släden..... det var en upplevelse...hahaha! Det var så djupt i detta dike och sååå mycket snö att man liksom inte bottnade kändes det som, men med 7 hundars styrka kom vi upp igen ur diket och kunde fortsätta vår färd mellan bergstopparna.
En heldags tur med hundspann var presenten vi gav till min mamma år 2010. Vi blev 5 personer som åkte iväg med natttåget upp till Åre. Jag, mamma, Peter, Moster Eva och Lina.
Väl där gick vi igenom hur man skulle köra dessa hundar, vad man bör tänka på och vad man skulle använda för kommandon, sen blev vi ihopparade 2 och 2 och fick en släde och 1 flock hundar per par. Jag och Peter körde ihop, Lina och Eva körde ihop och Mamma och instruktören körde ihop.
Det var en underbarkänsla när vi satte fart genom fjällen, vid lunchtid stannade vi och gjorde mat över öppen eld och hundarna fick vila.
Samtidigt som solen började gå ner kom vi tillbaka hem igen, glada och trötta efter en heldag ute på fjällen, då vid den tidpunkten hade jag redan bestämt mig för att köpa en slädhund.
Och på sommaren därpå hittade jag min nya hund och livskamrat Arraz från Ockelbo.
Lilla Barrhanne kom till Jack och mig i början av juli sen fortsatte resan som slädhundsförare ;D
Nu är Arraz 2 år och stark som en liten oxe och jäkligt duktig på att dra slädar, cycklar och sin matte :)
Kommentarer
Trackback
