Min tid i Östergötland

Min tid här i Östergötland börjar gå mot sitt slut..Jag kom hit i mars, ihop med Jack Arraz Helene och Shakira, vi flyttade ihop med min dåvarande kille Fredrik Wardhoff. Jag hade redan fått jobb i samma företag som jag nu jobbat på i 4 år, jag skulle få jobba som stationär väktare i Mjölby. Allt såg så ljust ut och jag trodde jag skulle få den lediga tjänsten på heltid, såg ut så..till en början. Första dagen jag skulle till jobbet körde jag fel, blev 30 minuter sen ..om det inte var mer... HITTADE JU INTE SÅ BRA HÄR I ÖSTERGÖTLAND då man är en 08a från början..
Likadant var det sen på kvällen när ja skulle hem igen.. "vart faan bor jag? Vilket håll ska jag åt???"

Hur som helst, vi bodde där på vårat höloft ett tag, men det tog inte speciellt lång tid innan vi båda förstod att vi INTE passade ihop... Det är jobbigt att dela höloft med någon som går en på nerverna...ja lovar!! ;)

Hur som haver, Fredrik drog, och jag fick höloftet för mig själv. Det gick till en början bra, så länge det var sommar och så, så höll ja modet och positiviteten uppe. Men sen kom hösten... Och med det blir det mer tid inomhus man spenderar, vilket började bli välldigt tråkigt då jag varken hade/har TV eller Internet. Har nu varit utan det i ca 6 månader.

Jag började jobba arslet av mig istället, fanns mycket jobb ett tag, å jag pallade inte sitta ledig flera dar i streck dessutom har ja behövt varenda krona, som ensamstående med hus stall el, hästar hundar och trasiga bilar... det är INTE gratis!!

I det stora hela har min tid här varit JÄVLIGT krävande på alla sett, det har tagit det mesta av mina krafter, pengar, ork och tålamod. Men vissa ljusa goda stunder har ju såklart hänt här med. :)

Tex har jag ju träffat några goda vänner, inte många men några, mina kollegor, dom har varit underbara och välkommnat mig till deras lilla reception, och vi har skrattat och pratat om aallt :) (inte alla), Manda, en tjej från Malmö som flyttat hit (vi hade visst välldigt mycke gemensamt :) ) sen så har vi ju Johnny, min lilla...hmm...2 meter långa älskling :) Han har stöttat  och varit min vän dom sista månaderna här i Östergötland, han har varit min ängel och en av dom bästa vänner jag haft.
Jag älskar han mycket och tack vare Johnny har ja orkat liite till.

Sen så har jag ju tävlat min första tävling med Shakira i Östergötland, det var ju både en skrämmande dag och rolig på samma gång! Höll på å dööö av nervositet, så tur att mor min var med och hjälpte och stöttade mig. Jag är glad iaf att vi gjorde det, får se nästa gång jag vågar mig på en tävling igen! :O

Sen så det som har varit den bästa roligaste och mest spännande upplevelsen här var ju alla dom gångerna jag åkte iväg med Shakira och föste kor! Det var lika kul och fantastiskt som jag hade trott!! Och det ska jag göra mååånga fler gånger!! 

Det bästa minnet är när jag var hos Stina Gatel (där vi har kosseträning) och jag skulle hjälpa till att ta in djuren från sommarhagen in till fållan på gården mwd Shakira. Tror vi var en 3 st eller nåt på ca 24 ungdjur. Gick jättebra till en början och vi fick med oss hela flocken, men så skulle vi över en liten passage, kanske 2 meter bred, då plötsligt vek 7 djur av precis innan passagen och drog iväg i full rulle ut på en stooor äng med meterhögt gräs och våtmark! Jag vart den som fick hämta tillbaka dom.. Shakira och jag satte av i full rulle efter djuren, dom hade redan ett bra försprång. Och för att inte fösa på korna i fel riktning så var vi ju tvungen att gallopera i en viid halvcirkel för att inte fösa på dom ännu fortare framåt.
Åh Shakira o jag red, vi började hinna ifatt dom och jag ökade takten dessto mer då jag planerade att genskjuta dom mot den bortre sidans stängsel, och det gick!! vi hann precis fram och vi gjorde tvärstopp precis framför flocken som då oxå tvärt stannade och vände åt rätt håll igen, sen tog vi det i lugn mak tillbaka till resten av korna.
Och Shakira och jag blev kallade "dagens hjältar" :D Det var en underbart härlig känsla att få ett RIKTIGT uppdrag där allt var PÅ RIKTIGT!!

Hur som helst, nu är det bara dagar kvar tills jag ska flytta tillbaks till Stockholm, och det är SYND att jag blev tvungen att ta det beslutet, men man måste ju överleva och det skulle jag nog inte gjort här så länge till då arb timmarna drastiskt sjunkit.

Tyvärr blir det inte hela min familj som kommer tillbaka. Jack var jag tvungen att avliva så han följer inte kroppsligen med men han följer med i mitt hjärta och i mitt minne. Och Helene min fina gamla älskling följer mig en bit på vägen men ska få avsluta sitt liv hemma där hon till största delen bott med mig, i SMARA.  Det blir helt enkelt bara Shakira jag och Arraz som kommer tillbaka hem igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0