Min Kärlek till Helene Du Pre
Min fiina fiiina Helene, hon är så gammal nu, magrar ur, lite senil och stapplig, det gör mig så ont i hjärtat att se henne så, men samtidigt är jag så glad och tacksam för alla åren med Helene.
Hon har förgyllt min dag från det jag var 7 år och hon var 3, då hon kom hem till oss, och sen den dagen har hon förgyllt alla mina dagar. Jag vet hur man älskar på riktigt, för det har Helene lärt mig.
Vi har varit med om såå mycket, både ris och ros men allt var vät det, och idag känner vi varandra innan och utan, ja kan varenda hårstrå ,sena, muskel, ja allt på henne, jag kan läsa hennes tankar, jag vet redan i förväg vilken muskel hon kommer röra först, jag kan henne innefrån hennes varma hjärta ända ut i vartenda litet hårstrå. Och jag älskar henne, hela henne.
Och det är såklart ledsamt att veta att hon snart ska vandra vidare och att det dessutom är JAG som måste fatta det beslutet åt henne. Men samtidigt är jag så tacksam för hela hennes liv med mig och det ÄR mitt ansvar att följa henne över till den andra sidan. Det är jag skylldig henne, det är man skylldig alla sina djur man skaffar sig. Det är det ansvaret man skaffar sig den dagen man skaffar sig en vän. Och jag vet att hon haft ett välldigt bra hästliv, och jag vet oxå att hon behöver vilan efter det livet.
Jag älskar dig Helene, min fiina fiiiina mushposh!
