Vemodigt...

nej usch va sorgligt allt blev nu da.... ja får åka hem och trösta mig hos Arraz och hästarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0