Ett lodjur!!

Imorse, på väg till jobbet fick jag åter igen bromsa in för vilt,, men den här gången var det inte rådjur, hjort och inte heller en ÄLG utan ett LODJUR jag fick bromsa in för!!
Vad fina ståtliga och kraftiga KATTER dom är!! Ascoola! Å så stora dom är endå!!
Har inte sett en vild Lokatt någon gång  och inte på så nära håll!! Bara någon km hemifrån mig stötte ja på den! That cat made my day!!



Lodjur

 


 

 

Lodjuret tillhör familjen kattdjur. Pälsen är mer eller mindre fläckig med gulbrun bottenfärg som blir ljusare på vintern. Svansen är kort med svart spets. På öronen sitter svarta örontofsar. Svansspetsen och örontofsarna förstärker öronens och svansens hållning och gör lodjurets kroppsspråk tydligare. 
 

Ett skyggt skogsdjur

Lodjur är skygga, ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng. De håller revir, områden som de försvarar mot andra lodjur. Reviret "doftas in" med urinmarkeringar. Ett lodjurs hemområde varierar mellan 3 och 7 kvadratmil, större i norra Sverige än i Bergslagen, och större för hannar än för honor. Det viktigaste bytesdjuret är rådjur, men lodjuret anpassar sina matvanor efter tillgången. I renskötselområdena äter det mest renar, särskilt under vintern. I områden med lite rådjur är harar och skogshöns (tjäder, ripa, orre) vanliga byten.

Ett lodjur som jagar smyger försiktigt fram mot bytet. När avståndet är 20 till 30 m attackerar det blixtsnabbt. Större byten dödas med ett bett i strupen, mindre med ett bett i nacken. Om anfallet misslyckas ger lodjuret snart upp jakten, och väntar istället på nästa chans.

 

Ensamstående mamma

Parningstiden är i mars-april. I maj-juni föder honan en till fyra ungar som hon ensam tar ansvar för. Ungarna följer sin mamma i nästan ett år. Av henne lär de sig bl a att jaga och döda byten. När ungarna är knappt två år blir de könsmogna.


Känslig för jakt

Vid sekelskiftet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige. Under en period av fridlysning 1927 till 1942 återhämtade sig stammen, och vid 1980-talets början fanns det lodjur i nästan hela landet. När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. Idag finns lodjuret förmodligen i alla landskap utom på Öland och Gotland. Men söder om en linje Dalsland-Värmland-Västmanland-Norra Uppland föds det få, eller inga, ungar. Det sker en spridning söderut, med cirka 3-4 mil per år. Det motsvarar den sträcka honorna behöver röra sig för att komma till nästa "lediga" hemområde! Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.


Visste du att...

... lodjuret inte kan ryta som de stora kattdjuren. De kan däremot spinna, jama, yla och fräsa.

... i dagsljus ser lodjuret lika bra som en människa, men i svagt ljus ser det ungefär sex gånger bättre än vi. Det beror bl a på ett kraftigt ljusreflekterande skikt i ögat, bakom näthinnans synceller. Ljus som passerar näthinnan utan att absorberas reflekteras och kan stimulera syncellerna en gång till. Att kattögon lyser så kraftigt i strålkastarljus beror just på detta reflekterande skikt.

... lodjurets styva och långa morrhår är mycket känsliga för beröring och används vid jakt i mörker.

... lodjuret har en hårkudde under trampdynorna som skyddar mot snö och kyla.

... lodjuret kan dra in klorna, precis som en katt. De är utspärrade under jakten, förstås, och ger fäste när det är halt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0